Norog – svartfolket

Ungefär år 400 EP dök ett nytt folk upp vid Arcarias gränser. Det hade gått ryckten om dem från resenärer i vildmarken i öster, men ingen hade tagit dom på allvar innan det var försent. De invaderade människornas riken med fruktansvärd kraft och målmedvetenhet, och de fåtal som inte dödades togs som slavar. Det är från dett yttersta fåtal som lyckades fly som man vet något om norogs kultur och samhälle.

Endast genom en allians mellan de största av människornas riken och dvärgarna i Rhendorerna lyckas norog hejdas år 947 EP. Men till priset av tiotusentals döda. Två tredjedelar av Pannonska Imperiets legioner förintas i kriget, och det betydda slutet för imperiets dominans över Arcaria. Men på senare år verkar norog ha kommit tillbaka, men inte enbart från österlandet den här gången, utan från norr. På ön Ruarchor norr om Albion verkar de samlas, i alians med den okända som sitter på tronen i Nor Bannog. En första invasion slogs tillbaka av Albions och Calanors härar år 1106 i Camlonnpasset. Även i öster hotar nya strider, Marksland och Alberan anfölls av norog år 1146, och där råder fullt krig i gränslandet.

Norog liknar alver vid snabbt påseende, men de har mörk gråbrun hud, svart hår, och röda, kattliknade ögon. De är diciplinerade, mycket intelligenta och sadistiskt grymma. De verkar anse att alla andra raser ska tjäna dem eller utrotas. Norog ogillar dagsljus utan rör sig helst ute nattetid eller i skymning och gryning. Kanske skadas deras ögon av skarpt ljus.

I strid bär de ett slags ring- eller lamellbrynjor av okänd legering, arm- och benskenor och använder både långa svarta svärd och spjut. Ofta bär de stora, avlånga sköldar. De strider oftast i tät formation på ett nästan mekaniskt, känslolöst sätt där de nöter ner sina motståndare. Att möta norog i strid är en skrämmade upplevelse. De verkar sakna fruktan, och flyr aldrig i panik. Om de drar sig tillbaka är det enbart av rent taktiska skäl. Norogs arméer verkar vara organiserade på ett sätt liknade Pannonska Imperiets gamla legioner, och saknar kavalleri. Däremot så har man duktiga ingenjörstrupper som kan bygga olika typer av belägringsmaskiner. Det finns även trupp som är specialister på infiltration och raider djupt in i fiendeland. De kan ta sig förvånasvärt långt innan de anfaller sitt mål. Kanske använder de magi för att inte upptäckas. I vilket fall som helst har band av norog lyckats ta sig hela vägen från Ruarchor in i Albion. En del magiker spekulerar i om norog använder nån slags portaler för att ta sig snabbt och långt.

Det man vet om norogs magi är att det handlar dels om besvärjelser för att använda binda demoner för att använda deras krafter, dels om komplicerade ritualer där stora blodsoffer är inblandade. Oftast består offren av tillfångatagna människor.

Norogs samhälle påminner vid första anblick om en förvriden version av alvernas, alla norog verkar tillhöra antingen en aristokratisk, hierarkisk krigarklass, eller så är de präster eller magiker av något slag. Även smeder och skickligare hantverkare verkar tillhöra magikerna. Allt vanligt arbete utförs av slavar. Kvinnor kan både vara magiker, präster eller krigare, även om de flesta lever i harem, som fruar till mäktiga män. Vilka kvinnor som väljs ut till krigar-, präst- eller magikerklasserna avgörs vid en ritual i tidig barndom. Resten gifts bort.

Norog styrs, såvitt man vet, av tre prästkungar. En i norr, en i öster och sedan den tredje vars säte är en dold hemlighet. Den östra kungens namn är känt; An Ancalar.

Det är oklart var och hur norog egentligen bor, de mänskliga slavar som lyckats fly hade varit inspärrade i erövrade borgar och städer. Ett ännu större mysterium är varifrån de kommer.