St. Martins Svärd.

Det här är ett ”skräckscenario” till Saga, lämpligt för 4-6 rollpersoner med viss erfarenhet då motståndet kan vara svårt (spelledaren kan naturligtvis minska antalet fiender för att anpassa scenariot till ett mindre grupp äventyrare). Platsen är en liten bortglömd by långt från landsvägarna som hemsöks av olika fasor.

Inledning
Djupt under ruinerna av klostret St. Awroc vilar helgonet St Martin viktigaste relik, svärdet Exercitus Devinus (Den gudomliga härskaran). Den som bär svärdet, och slåss för en helig sak, är immun mot Magica Diabolus. Dessutom lär det finnas många andra skatter att hämta i klosterruinen.

Rollpersonerna kan ha blivit varse om svärdet och skatten på olika sätt, det är upp till spelledaren. Här kommer några förslag:

• Rollpersonerna har fått i uppdrag av sin länsherre att söka efter svärdet och föra det till honom. Eventuella andra skatter får de behålla själva. Länsherren vet bara att svärdet ska finnas i en ruin utanför byn St. Arwoc som ligger östra Bannok, vid Calevanskogen.

• Rollpersonerna har kontaktas av fader Ambrosius, en munk som arbetar för St. Hocratios Brödraskap. De behöver svärdet för kampen mot ondskan och anlitar rollpersonerna för att söka efter det. I gengäld erbjuder de absolution, syndernas förlåtelse. Ambrosius vet att svärdet finns i ruinerna efter klostret St. Arwoc.

• Rollpersonerna får själva nys om saken, efter att ha räddat en gammal rigarditmunk från rövare. Han berättar om svärdet och skatten, men känner bara till att det vaktas av någon onämnbar fasa som ska finnas i klosterruinerna. Problemet är att klostret förstördes när munken Offa som fuskade i alkemi och svart magi råkade nedkalla en förbannelse över sig själv och de andra munkarna. Han öppnade en port till helvetet, och släppte in demonen Odium, som lever på de levandes själar.

Demonen förgjorde Offa och de andra munkarna, som förvandlades till förvridna vandöda, ständigt hungrande efter de levandes blod. Kyrkan sände ett antal tempelriddare från Panons näve för att söka efter svärdet för 20 år sedan, de lyckades tränga ner i ruinerna, men blev till sist besegrade av de vandöda och demonen.

Flera av tempelriddarna tillhör själva de vandödas skara nu. Odium själv finns kvar i klosterruinerna, försvagad efter de 300 år som gått sedan han kom till Arcadia och efter den strid där han förgjorde tempelriddarna. Han är idag bara en skugga av sitt forna jag, men ändå en fruktansvärd motståndare för en oförberedd fiende Kvar finns även ett antal av de vandöda, och runt ruinerna finns även ett band illvättar, som har en ohelig allians med de vandöda. De lockar in resande till ruinerna, mot att de får plundra liken efteråt.

Byn St. Arwoc
Byn har 56 invånare med barn inräknat. Det är en eländig håla med inavlade bönder och tiggare. Alla som bor i byn är ”självägande”, för ingen riddare finns inom en dagsmarschs omkrets. Fram till klostrets fall var byn kyrkans egendom, nu bryr sig ingen längre tillräckligt för att återta kontrollen. Och även kyrkan fruktar förbannelsen sedan tempelriddarna försvann för 20 år sedan.

Rollpersonerna motas inte vara sig vänligt eller fientligt, utan med en påtaglig likgiltighet. De flesta invånarna knappt märka att de är där. Anledningen till det är att byn domineras av en sekt Shaitansdyrkare på 14 personer, ledda av häxan Sarwyn. De övriga byborna har lärt sig att det bästa sättet att överleva är att sköta sitt och inte ställa några frågor. Sekten låter i huvudsak de andra byborna vara, utan koncentrerar sig på att mörda/offra främlingar.

Byn styrs av byäldsten Borric, en gråskäggig bonde på 67 år. Han är inte inblandad i något ont, utan får fortsätta sitt ämbete som fasad. Egentligen styrs byn av Sarwyn. Borric är en vänlig, något enfaldig, gammal man som inte förstår vad som pågår bakom hans rygg. Mitt i byn ligger värdshuset Galten som drivs av Broc Niduddson. Han tillhör sekten och kommer låtsas vara behjälplig, men i själva verket kommer han försöka gillra en fälla för rollpersonerna så fort som möjligt (se ”Sektens plan” nedan). I utkanten av byn ligger ett övergivet stentorn, en gång hem till byns riddare. De har stått tomt i sen klostret gick under.


Invånare i byn:


Wucca, 41 år.
Bysmeden. En stor, stark och lättretad man. Han bär en tung hammare och gillar inte att någon tittar på hans dotter Alanna. Wucca är inte med i sekten, men bryr sig inte heller om den så länge han får vara i fred.

Fördelar: Bondförnuft, Lokalsinne
Nackdelar: Ohyra
Färdigheter: Närstrid 3, Djurkunskap 5, Hantverk 4, Klättra 2, Lantbruk 2, Simma 3
Styrka: 8 Styrkebonus: +1
Motorik: 7
Intelligens: 2
Utbildning: 2
Kunskap: 4
Sinnen: 4
Psyke: 4
Närvaro: 8
Gåvan: 1
ArsArcana: 0
Magi: 1 Total
Kroppspoäng: 11
Kroppspoäng träffområden: Vänster ben: 7 Höger ben: 7 Kropp: 8 Vänster arm: 6 Höger arm: 6 Huvud: 4
I strid använder Wucca sin tunga hammare: Attackmodifikation +2 (i Wuccas erfarna händer, annars +/-0) Skada 1T6+2

Alanna, 17 år.
Wuccas söta och svarthårig dotter. Hon känner Umirith och lärt sig lite improviserad magi av henne. Kallas för häxa av en del andra i byn men är egentligen en naturbegåvning som skulle kunna bli en duktig magiker om hon fick rätt utbildning. Alanna är inte ond, men är ännu för svag att på egen hand utmana Sarwyn. När hon känner sig lite mer säker på var rollpersonerna står kommer hon försöka kontakta dom för att få hjälp.

Fördelar: Lokalsinne
Nackdelar: Våghals
Färdigheter: Djurkunskap 4, Smyga 5, Gömma sig 4, Lantbruk 3, Rida 2, Upptäcka 2 Styrka: 4 Styrkebonus: -1
Motorik: 4
Intelligens: 4
Utbildning: 1
Kunskap: 5
Sinnen: 5
Psyke: 2
Närvaro: 7
Gåvan: 6
ArsArcana: 1
Magi: 7
Total Kroppspoäng: 9
Kroppspoäng träffområden: Vänster ben: 6 Höger ben: 6 Kropp: 6 Vänster arm: 5 Höger arm: 5 Huvud: 3

Ulberth, 33 år.
Byfånen. Ulberth går mest omkring och mumlar för sig själv när han inte ligger på rygg och tittar på molnen I en gödselstack Stackars Ulberth som alltid vart en klen själ sedan barnsben, hånad för sina spinkiga lemmar och sitt gnagaraktiga utseende förlorade förståndet när han gömd råkade se en av sektens ritualer, där en man och en kvinna nakna blev slaktade på offerstenen. Det här inträffade för 15 år sedan, och en dess har Ulberth levt I sin egen lilla trygga fantasivärld där inget kan skada honom.

Om rollpersonerna är uppmärksamma och lyssnar på vad Utberth mumlar om kan de uppfatta saker som ”de skar ut hjärtat på henne” eller ”blod.. blod över hela stenen..”.

Uthbert går omkring i trasiga illasittande kläder.

Fördelar: Djurvän
Nackdelar: Alkoholist, Ohyra
Färdigheter: Djurkunskap 7, Hantverk 3, Klättra 4, Lantbruk 2, Rida 3, Simma 1
Styrka: 8 Styrkebonus: +1
Motorik: 5
Intelligens: 1
Utbildning: 3
Kunskap: 4
Sinnen: 4
Psyke: 3
Närvaro: 7
Gåvan: 5
ArsArcana: 0
Magi: 5
Total Kroppspoäng: 11
Kroppspoäng träffområden: Vänster ben: 7 Höger ben: 7 Kropp: 8 Vänster arm: 6 Höger arm: 6 Huvud: 4

Sarwyn.
51 år. Gråhårig mager kvinna, Alannas moster. Hon är verkligen häxa, och praktiserar svart magi. Får kraft genom blodsoffer vid en glänta nära ruinerna. Varje fullmåne lägger sektmedlemmarna någon olycklig främling över offerstenen, och Sarwyn skär ut dennes hjärta med en svart glaskniv. Sarwyn känner ännu inte till Alannas potential, annars hade hon låtit mörda flickan för länge sedan, trots att hon är hennes systerdotter. Sarwyn bor i ett ensligt beläget hus strax utanför byn, på vägen mot offerplatsen. Huset, en enkel byggnad med ett stort rum, är fyllt med krus fyllda med olika mystiska substanser, och Sarwyn äger flera böcker om svartkonst. Hennes grimorie finns naturligtvis i huset.

Sarwyn kommer försöka undvika kontakt med rollpersonerna så länge som möjligt, men hennes namn kommer att dyka upp då och då i bybornas konversationer, om rollpersonerna är uppmärksamma på det. Skulle rollpersonerna träffa henne kommer hon anta rollen som gammal, god, klok gumma och byns barnmorska.

Fördelar: Språksinne
Nackdelar: Förbannelse Färdigheter: Historia 4, Läsa/skriva 4, Matematik 1, Närstrid 3, Ockultism 5, Upptäcka 3
Styrka: 8 Styrkebonus: +1
Motorik: 6
Intelligens: 2
Utbildning: 2
Kunskap: 4
Sinnen: 2
Psyke: 2
Närvaro: 4
Gåvan: 6
ArsArcana: 4
Magi: 10
Total Kroppspoäng: 8
Kroppspoäng träffområden: Vänster ben: 5 Höger ben: 5 Kropp: 6 Vänster arm: 4 Höger arm: 4 Huvud: 3

Broc Niduddsson, 37 år.
Byns värdshusvärd. En fetlagd man med ett medryckande skratt. Broc tillhör som sagt sekten, och hjälper till med att förse Sarwyn med nya människooffer.

Fördelar: Gott rykte
Nackdelar: Dåligt rykte, Girighet Färdigheter: Första hjälpen 2, Köra vagn 2, Närstrid 7, Tala språk 3, Upptäcka 2, Värdera 3
Styrka: 8 Styrkebonus: +1
Motorik: 7
Intelligens: 6
Utbildning: 1
Kunskap: 7
Sinnen: 1
Psyke: 5
Närvaro: 6
Gåvan: 6
ArsArcana: 0
Magi: 6
Total Kroppspoäng: 12
Kroppspoäng träffområden: Vänster ben: 8 Höger ben: 8 Kropp: 9 Vänster arm: 7 Höger arm: 7 Huvud: 5

Broc använder en vanlig dolk i strid. Han äger ingen rustning.
”Kultister”
14 vuxna i byn tillber Odium (som de kallar Skuggan). De fångar in och mördar regelbundet förbiresande om de får chansen. De är inte speciellt skickliga i strid, och behärskar inte magi själva även om de tror det. De meningslösa ritualer de utför fungerar ibland endast för att Sarwyn har ett finger med i spelet, eller för att de inbillar sig att de fungerar.

Sektmedlemmarna går helt i Sarwyns ledband. Om rollpersonerna lyckas besegra Sarwyn kommer de övriga sektmedlemmarna inte våga attackera dom på egen hand. Skulle de övriga byborna få reda på att både Skuggan/Odium och Sarwyn är besegrade kommer de snabbt göra processen kort med eventuellt överlevande sektmedlemmar.
Typisk ”kultist” (egentligen vanliga bönder)
Fördelar: Lokalsinne
Nackdelar: Ohyra, Intolerans
Färdigheter: Upptäcka 2, Fiske 1, Lantbruk 6, Gömma sig 3, Hantverk 3, Närstrid 5 Styrka: 5 Styrkebonus: 0
Motorik: 7
Intelligens: 1
Utbildning: 3
Kunskap: 4
Sinnen: 1
Psyke: 3
Närvaro: 4
Gåvan: 2
ArsArcana: 0
Magi: 2
Total Kroppspoäng: 11
Kroppspoäng träffområden: Vänster ben: 7 Höger ben: 7 Kropp: 8 Vänster arm: 6 Höger arm: 6 Huvud: 4

De bär inga rustningar. I strid använder de knivar, stavar, träklubbor och stridsliar.

Sektens plan
Sekten kommer vilja fånga in rollpersonerna för att kunna använda dom till sina offerriter. Om rollpersonerna tar in på värdshuset Galten och äter och dricker där kommer Broc att smyga ner ett sömnmedel i deras mat/dryck. Det verkar genom att göra den naturliga sömnen tyngre, så rollpersonerna inte ska kunna göra motstånd när sektmedlemmarna sedan smyger in på natten och binder dem. Sömnmedlet är dock inte helt tillförlitligt, det finns en 50% chans att det inte fungerar. Det ger också maten en besk bismak, som dock kan vara svår att upptäcka då köttet som serveras ändå inte är av någon bättre kvalitet. På natten smyger Broc och ytterligare 4 sektmedlemmar in till rollpersonernas viloläger för att övermanna dom. Om de av någon anledning märker att sömnmedlet inte har verkat kommer de att avbryta försöket innan de blir upptäckta, men om rollpersonerna vaknar kommer de istället försöka övermanna dom med våld. Om rollpersonerna inte kan tas levande så har de inga problem med att slå ihjäl dom som sista utväg.

Lyckas Broc med flera ta rollpersonerna tillfånga förs de till Sarwyn för att offras nästa fullmåne (vilket inträffar om 2 nätter). De kommer hållas bundna i Sarwyns uthus tills det är dags för den blodiga ritualen. Rollpersonerna har dock en chans till att klara sig; natten innan kommer de plötsligt finna att deras rep som genom ett trollslag lossnar. Det är Umirith (se nedan) som försöker sätta käppar i hjulet för Sarwyn. Uthuset vaktas av tre relativt sömniga sektmedlemmar beväpnade med knivar och träklubbor. Rollpersonernas utrustning kommer finnas i Sarwyns hus. Det är upp till spelledaren om hon ska vara hemma eller inte om rollpersonerna smyger in för att leta där.

Om inte rollpersonerna tar in på värdhuset, eller ungår att bli drogade, kommer sekten att ta till enklare metoder; vid lämpligt tillfälle kommer de utsättas för ett bakhåll av Sarwyn tillsammans med Broc och ytterligare 3-6 sektmedlemmar. Spelledaren bestämmer var och när. Deras mål är att om möjligt ta minst en av rollpersonerna levande.

Offerplatsen.
I en glänta i skogen bortom Sarwyns hus, på vägen mot och helt nära klosterruinen ligger sektens offerplats. Den består av en ring av tolv klipplock, resta för tusentals år sedan, och en stor platt klipphäll i mitten av stencirkeln, som är brunsvart av intorkat blod. Klipphällen är full med inristade tecken och figurer som varken Sarwyn eller någon annan lyckats tyda (det är hieroglyfer från det försvunna riket Arlan).

Illvättarnas grotta.
Om rollpersonerna beslutar sig för att göra upp med illvättarna än gång för alla så håller de till i en grotta en dryg kilometer in i skogen bortom klosterruinen. Grottan är en bas som de använder för raider mot människornas byar längs gränsen till Calevanskogen. Den övriga stammen på över hundra individer finns flera mil in i skogen och avhandlas inte i det här äventyret. Grottan är inte så stor, den består bara av tre ”salar”. I den yttre finns vargarna och de vättar som har vakttjänst (vanligen tre stycken), i nästa bor och sover vättarna. Den innersta salen tjänar som matlager. Här förvaras även illvättarnas gemensamma byte. Klosterruinen. En halvtimmes gångväg österut från byn ligger ruinerna efter klostret St. Arwoc. Det enda som finns kvar är resterna av yttermurarna, en bit av huvudbyggnaden och en del av själva kapellet. Den delen som ligger ovan mark har plundrats för länge sedan på det mesta av värde, det enda som finns kvar är lite bråte i hörnen av de rum där taket finns kvar. Det enda rum med inredning är det där Offa befinner sig.

Nedgången till kryptan där Odium och de vandöda finns ligger framför altaret, fullt synlig som ett gapande hål i marken: det tunga stenlocket har slagits sönder (av tempelriddarna) och ligger utspritt på golvet. En brant trappa leder ner i mörkret.

Fem illvättar ligger i bakhåll med bågar i ruinen, ytterligare 5 i skogen runt om. De anfaller rollpersonerna när de kommer dit om de känner sig säkra på att vinna, annars väntar de på att eventuella överlevande ska komma tillbaka upp ur kryptan.

Klostret
1. Offas rum. Här befinner sig Offa den mesta av tiden, sittandes vid en skrivpulpet, skrivande på en bok som bara finns i hans fantasi. I rummet finns utöver skrivpulpeten resterna av en säng, ett skåp och en kista.

2-7. Klosterceller. Tomma sånär som på skräp på marken och en enstaka råtta.

8. Kapellet. Ett runt rum med ett altare i mitten. En gång fanns det vackra byinfattade fönster runt om i murarna, berättande om olika helgons mirakel, men de har slagits sönder av sekten.

Kryptan
Trappan leder ner till själva kryptan som består av fyra kammare. De vandöda och Odium finns i rum 1-3, men de kan inte sätta sin fot i rum 4.

1. Förrum. Ett stort runt rum med välvt tak. Väggar och golv är murade av granitblock som är täckta av tunn mossa. Längs väggarna finns hyllor av marmor som är fyllda med tusentals ben från döda munkar som staplats noga, samt 9 stensarkofager, vars tunga lock nu ligger uppbrutna på golvet bredvid dom. Mitt på golvet (och i taket ovanför) finns en rund svart cirkel, och stenarnas yta är glasaktig här, som om den utsatts för en extrem hetta.

2 och 3. Sidorum. Mindre gravkammare, med 4 sarkofager i varje. Även här har locken blivit uppbrutna.

4. Inre gravkammare. Här vilar St. Martin och två andra helgon i marmorsarkofager. Vid bortre väggen finns ett litet avlångt träaltare på vilken ljusstakarna, pokalen och en staty av Panon står (se nedan). I altaret finns en dörr utan lås. Innanför den finns klostrets skattkista och St. Martins svärd. Skatter I kryptan finns St Martins Svärd, och dessutom klostrets skattkista med hela 170 gulddrakar, 2 tunga silverljusstakar, en tung guldpokal (värd 12 gulddrakar), och en gyllene staty av Panon. Statyn är 30 cm hög, tillverkad av förgylld brons och har förmågan att hela 1-6 kroppspoäng om man vidrör den. Fungerar en gång om dagen per person. I abbottens (Offas) rum finns även en guldkedja med den brutna cirkeln, som var tecknet på hans värdighet. Den är värd 80 mark. Den kan man hitta om man letar bland bråtet som ligger utspridd över stengolvet.

Exercitus Devinus, St. Martins svärd.
Ett magiskt bredsvärd som gör dess bärare immun mot Magica Diabolus. Det har +4 i både attack och skademodifikation, beroende på dess magiska egenskaper samt ypperliga balans och skärpa. Rollpersonerna behöver svärdet för att kunna besegra Odium.


Andra allierade

Offas spöke.
Offa är dömd att hemsöka dessa ruiner tills ondskan har fördrivits. Han kan leda äventyrarna till kryptan, om han känner att han kan lita på dem. Samtidigt drivs han av fruktan till Odium, och kan lika lätt förråda dem. Han kan bara skrämmas, inte göra någon varaktig skada. Attackerar med magi, nivå 15, räckvidd 10 meter. Den som drabbas blir helt katatonisk i 1-6 timmar. Det enda sättet att bli av med Offa om rollpersonerna råkar i fejd med honom är att tillkalla en präst som utför en excorsism. Offa kan inte lämna klosterruinen. han kan varken skadas av vanliga vapen eller magi.

Umirith.
Umirith är en sidhe som bor i skogen nära byn. När hon visar sig för människor tar hon formen av späd ung kvinna med blek hud, klädd i skogsgrön klänning och med rött, långt flätat hår. Hon är en halvmeter hög. Hon hatar allt vad vandöda heter och kan tänka sig att hjälpa sällskapet. Hon älskar guld och annan grannlåt, och kan ge äventyrarna en liten medaljong i form av en silverdolk i en kedja, om de mutar henne. Den som bär dolken kommer inte attackeras av de vandöda så läge det finns en annan levande varelse i närheten som de kan attackera istället. Umirith kan informera rollpersonerna om Sarwyn och sekten, även om hon inte exakt känner till alla medlemmar. Umirith är en hejare på improviserad magi, och kan dessutom göra sig osynlig om hon känner för det. Hon vill dock inte följa med in i klosterruinen, då det trots allt fortfarande är helig mark, och en sidhes magi inte fungerar där.

Som fiende är Umirith trots sitt yttre en fruktansvärd motståndare; spelledaren kan ge henne i princip vilka magiska krafter som helst från regelboken.

Kroppspoäng 15
Förflyttning 10
Attack närstrid –
Attack avståndsvapen –
Försvar 8
Naturligt försvar 0
Närvaro/Magiskt försvar 15
Magi 15


Fiender

Vandöda
Har en gång vart munkar i klostret, nu är de förvridna, vandrande lik i ruttnande kläder, lever på att äta människokött och att dricka blod. Listiga, svåra att upptäcka, smälter samman med skuggorna. Deras tänder är som knivar, fingrarna klor. Huden grå och läderaktig, ögonen helt svarta. Däremot stinker de, och kan kännas igen på den sötaktiga kväljande liklukten. (Å andra sidan luktar det inget vidare inne i klosterruinen överhuvudtaget.) De rör sig långsamt, men kompenserar det genom att attackera i grupp från olika håll. De attackerar både genom att bita och klösa.

Det finns 5-10 vandöda i ruinerna, spelledaren kan modifiera antalet efter antalet rollpersoner och hur erfarna de är. De styrs helt av Odiums vilja och kan inte existera utan honom.

Attack närstrid 10
Försvar 10
Naturligt försvar 2
12 kp

Illvättar.
Små ilskna och listiga. De är ordentligt fega, attackerar bara ur bakhåll. De bär läderrustningar, rostiga spjut och svärd som ger 1T6+1 i skada. En del har hjälm och sköld. De flesta är dessutom utrustade med vanliga kortbågar. De är 10-15 st beroende av antalet rollpersoner.

Attack närstrid 8
Attack avståndsvapen 10
Försvar 7-9 beroende på utrustning
6 kp

De har sitt läger i en grotta ett par kilometer bakom klosterruinen. I grottorna har de sitt byte, 120 silvermark. Grottorna vaktas av 3 vargar.

Vargar
Tre vanliga vargar, dresserade att vara mer aggressiva än vanligt av illvättarna.
Attack närstrid 10
Försvar 10
Naturligt försvar 2
8 kp
Odium, Skuggan. Odium saknar kropp, han kan bara beskrivas som ett mörkare mörker i humanoid form, som attackerar med en fruktansvärd kyla. Den som dödas av hans attacker riskerar att komma tillbaka som vandöd, precis som klosterbröderna och några av tempelriddarna. (om inte kroppen läggs i helig mak eller bränns inom ett dygn). En gång var han vis, men nu har han blivit helt galen av isoleringen i klosterruinen. Men han känner igen ondska när han ser den, så därför har han inte gett sig på Sarwyn eller de andra sektmedlemmarna. Och han har levt i symbios med den lilla stammen illvättar i flera hundra år nu.

Han kommer inte attackera rollpersonerna själv direkt, utan vänta tills sällskapet är försvagat av de vandöda. Detta trots att han är immun mot vanliga vapen. Odium kan bara dödas med St Martins svärd. Då har han 7 i försvar och 10 kp. Den som bär svärdet kan plötsligt se honom tydligt, i form av en mager, urgammal man med tomma ögonhålor. Odium kan även skadas av vissa magiska attacker, som Ignis Globus och annat som genererar skada på magisk väg. Då dör han dock inte, utan kommer tillbaka inom en timme. Om rollpersonerna dödar Odium kommer alla övriga vandöda i klostret falla ihop och upplösas.

Magisk Attack 10. (Kyla) Skada 1T6+3
Närvaro 12.