Friday, January 27, 2012
Nor bannog-bloggen
Ta en titt på Nor Bannog, en blogg om Saga och Arcaria! Väldigt trevlig tycker jag. Kommer följa den med stort intresse.
http://norbannog.blogspot.com/
Saturday, January 31, 2009
Hantlangare: "Minions" i Saga...
En av de bästa sakerna med version fyra av Dungeon & Dragons är Minions, dvs monster som har kan vara mer eller mindre farliga när det gäller hur mycket skada de gör, vilka egenskaper de har, och vilken AC. De har däremot bara 1 Hitpoint, hur kraftfulla de än är för övrigt.
Perfekt för stora grupper av fiender som hjältarna kan plöja igenom, samtidigt som de samtidigt kan vara farliga om man inte träffar dem.
Samma sak skulle vara toppen i Saga, som hantlangare till huvudfiender. En träff så går de ner, annars fungerar de precis som vanligt. Ta bara en vanlig fiende, men sätt KP till 1, så är saken klar. För övrigt kan de vara hur bra Spelledaren önskar.
Perfekt för stora grupper av fiender som hjältarna kan plöja igenom, samtidigt som de samtidigt kan vara farliga om man inte träffar dem.
Samma sak skulle vara toppen i Saga, som hantlangare till huvudfiender. En träff så går de ner, annars fungerar de precis som vanligt. Ta bara en vanlig fiende, men sätt KP till 1, så är saken klar. För övrigt kan de vara hur bra Spelledaren önskar.
Tuesday, April 15, 2008
Konspirationer i Saga, en introduktion.
När vi skrev spelvärlden till Saga, Arcaria, tänkte vi särskilt på att bygga in ett antal konflikter och konspirationer, eftersom vi alltid gillat att spela just kampanjer som bygger på sådant. I den här artikeln tar vi oss en titt på en del av vad som pågår under ytan. Förhoppningsvis kan den ge lite idéer till att skapa nya äventyr.
Även om de flesta som spelar Saga ägnar sig åt ”vanligt, hederligt äventyrande” så kan det vara skönt att lämna de vindpinade bergen, hedarna och de djupa skogarna för att bege sig till stan för att ta del i lite palatsintriger. Det är ofta här man möter de svåraste motståndarna och de största utmaningarna. Arcaria är fullt av baroner, riddarordnar, hemliga sällskap, magiker och förbjudna sekter som kämpar om makten i ett mer eller mindre dolt krig. De flesta av maktens män, oberoende om de tillhör den världsliga makten eller kyrkan, har kunskapare i sin tjänst. Att låta en lönnmördare likvidera ens konkurrenter är en beprövad metod för att placera sig själv i maktens centrum. Här följer bakgrunden till vad som gett grogrund till ett stort antal konspirationer i Arcaria i allmänhet och Albion i synnerhet.
Maktkampen i Albion
Som de flesta som spelat Saga känner till så är Albion ett land uppdelat i ett antal län, som styrs av en baron vardera. I teorin är de dessa baroner som bestämmer vem som ska bli kung, men i praktiken så har Albions tron oftast ärvts från far till son. Det hindrar inte att flera av dagens baroner känner att de har rätt till kungamakten. De försöker även ständigt befästa och öka sin makt, på sina grannars bekostnad. Just nu är det baron Wictred av Bannok som öppet utmanar kungamakten, i mer eller mindre hemlig allians med några av de andra baronerna. Men ett flertal av de andra baronerna skulle gärna ta kung Breannons plats på tronen, om tillfälle gavs.
Inte bara adeln, utan även andra grupper kämpar i Albion för att tillskansa sig så mycket makt som möjligt. Som kyrkan och dess ordnar, mer om det längre fram.
På kontinenten är andra furstar är intresserade av att öka sin makt i Albion, främst kung Ronald ”den galne” av Arlac som anser sig ha rätt till tronen på grund av ett avlägset släktskap till kung Radborn som dog år 1108 EP av sviterna från de skador han ådrog sig vid slaget vid Camlonn. Kung Ronald har sänt lönnmördare både till Cumbran för att mörda Breannon, och till Bannok för att göra sig av med sin konkurrent Baron Wictred, och albiska kunskapare har skickat rapporter om att Arlac bygger en stor flotta. Plötsligt har baronen och kungen fått en gemensam fiende.
Även andra länder på kontinenten har intresse av vad som händer i Albion, och har skickat kunskapare dit. Och Pannonska Imperiet har redan en spionorganisation på plats, eftersom kyrkan lyder kejsaren, inte lokala kungar.
Norogs återkomst
De senaste hundra åren har norogfolken sakta män säkert åter börjat hota människornas riken, i norr, i öster, och, som det ryktas, även i det fjärran söder. I Albion har de gjort räder långt i söder, på helt oväntade platser. Kan det vara så att det till och med finns människor som allierat sig med dem för egen vinning? Även furstar? Det sägs även att norogmagiker kan få sig själva och andra byta skepnad, så att de kan tas för människor.
Om det är sant har de sannolikt redan etablerat baser i människornas länder, och kunskapare från norog vandrar på gatorna. Att norog samtidigt gjort djärva räder långt in Albion andra länder, för att sedan försvinna spårlöst gör knappast att människorna kan sova lugnt om nätterna. Andra rykten gör gällande att norogfurstarna har allierat sig med Zargor Khan i Mizadhir, vilket är en fruktansvärd tanke. Det talas även om en ny fiende, som skulle drivit norogfolken in i männskornas värld.
Spiriti Illuminati och dess ordnar.
Sedan det stora kriget mot norogfolket för tvåhundra år sedan har kyrkan, Spiriti Illuminati, och Pannonska imperiet varit på allvarlig reträtt. När man förlorat sin militära makt så försvann möjligheten att att återerövra de förlorade kungarikena i imperiets utkanter, och det har varit nagel i ögat på kejsarna sedan dess. Att lägga sig under dem igen med militärt våld är inte något man längre mäktar med, men kan man sätta kyrkovänliga regenter på de olika tronerna så är mycket vunnit. De senaste åren har kyrkan aktivt ökat sin närvaro i Albion genom att bygga kloster och borgar på donerad mark, och fler och fler ordnar har etablerat sig i riket. Visserligen anses kung Breannon vara en hjälte sedan det senaste kriget, men delar av kyrkan skulle gärna se att han ersattes en mindre självständigt kung. Samtidigt fruktar man att en annan kung inte skulle vara stark nog att stå emot hotet från norog och den ökande närvaron av svartkonstnärer.
Hur det än går så skulle det inte vara den första gången som en kung störtas av kyrkan. Minns att år 880 EP greps kung Dorlan och fördes till klostret St. Ascelin där han brändes på bål för att ha ägnat sig åt djävulsdyrkan. Och även om det fanns bevis för det den gången, så betyder det inte att vissa personer i delar av kyrkan inte skulle undanhålla sig att fabricera bevis om det gynnade deras sak. Hot om att överlämnas till inkvisitionen har övertygat många hårda män att de bör göra som kyrkan säger.
Även inom kyrkan så pågår ett underjordiskt kallt krig. De olika munk- och tempelriddarordnarna både samarbetar och konspirerar mot varandra. De som kan tillsätta flest biskopar kan i sin tur tillsätta ärkebiskopar och kardinaler, och i förlängningen även tillsätta nästa kejsare från det egna ledet. Det är dock sällan de här konspirationerna övergår i rena våldshandlingar, man arbetar med mer subtila metoder.
Utöver det är kyrkan kluven mellan de mer pragmatiska prästerna som söker verklig makt och rikedom i den här världen, och de som vill leda kyrkan i en mer andlig väg, som Perfecti. Starka krafter, som många inom Rigarditerna, arbetar för att de senare ska förklaras som kättare. Om det skulle inträffa är risken för en splittring inom kyrkan med ett blodigt religionskrig till följd över hela Arcaria överhängande.
Handelshusens krig
De senaste hundra åren har en ny makt dykt upp, de stora handelshusen. I Albion är de främst synliga i hamnstaden Findon, som de i praktiken styr. Men de finns även representerade i alla större städer i landet. De mäktigaste handelshusen i Arcaria har sitt ursprung i Tarroc, och har egna arméer och flottor som skyddar deras intressen. Givetvis har de även ett stort antal kunskapare i sin sold, och en del har även anställt magiker. I själva Tarroc har det dock aldrig blivit direkta strider mellan huset, och det mesta löses vid förhandlingsbordet. Men utomlands så gäller andra regler. Här infiltrerar man gärna varandras organisationer, lönnmördar nyckerpersoner, och kapar varandras fartyg. En del mindre handelshus är snarare brottssyndikat eller pirater, där handeln mer är en bisak.
I och med sin ökade ekonomiska styrka så får även handelshusen mer och mer politisk makt. Visserligen är de flesta handelsmän fortfarande ofrälse, men man kan utöva makt indirekt via adelsmän man lånat ut pengar till, utpressning av nyckelpersoner, eller direkt genom att köpa sig titlar av mindre nogräknade furstar. Dessutom finns det fler städer med fribrev – som Findon – vilka styrs direkt av handelshusen i de flesta riken i Arcadia. I söder, i Khamad och Seyadh, är dessutom köpmännen mer aktade, och tar del av rikernas styre. Där sker all maktfördelning via olika slags palatsintriger.
Magikonventen och svartkonstnärerna.
Sedan Zargor Khan tog över makten i Mizadhir i söder (efter att ha mördat sin far), så har riket än en gång blivit expansivt och hotat sina grannar. Detta magikernas rike har invaderat Castoria, och även upprepade gånger attackerat Khamad. Men Zargor Khan har inte nöjt sig med detta, de senaste åren har både kyrkans inkvisition och magikonventeten i Albion uppmärksammat att svartkonstnärer från Mizadhir dykt upp över hela den kända världen, ofta som hovmagiker åt mindre nogräknade furstar. En av dem lär vara baron Wictred av Bannok.
Det här har, dock endast i Albion, lett till att kyrkan och magikonventeten inlett ett försiktigt samarbete för att möta det nya hotet. Magikerna fruktar att det redan kan finnas svartkonstnärer som har infiltrerat konventen, vilket i sin tur kan leda till att de mer hårdföra inom kyrkan får casus belli, en ursäkt att en gång för alltid radera ut alla magiker från jordens yta i ett heligt krig. Kyrkan å andra sidan har ett liknade problem med svartkonstnärer och djävulsdyrkare inom de egna leden, vilka de kan behöva hjälp att förgöra. Det verkar som om kyrkans män har lättare att förledas av Shaitans locktoner, och oproportionerligt många shaitansdyrkare har varit präster, munkar, nunnor eller tillhört en riddarorden. Ingen vet hur långt upp i kyrkans hierarki den här smittan sprider sig.
Den orden som är mest pragmatisk i sin syn på magiker är St. Hocratius Brödraskap, som nästan är en spionorganisation i modern mening. Dess ledare ser sig som en intellektuell elit, som står över den ”dumma massan”, och i den ingår även många inom kyrkan. I jakten på kyrkans fiender har man valt att rekrytera folk av de mest skilda slag, till och med personer som av andra inom kyrkan skulle betrakta som kättare. Det enda som är viktigt är att det är unika personer med användbara egenskaper. De behöver inte ens vara människor. Tron i sig är inte det viktiga, utan om de är lojala mot ordern. Det här gör naturligtvis att många inom kyrkan både fruktar och hatar brödraskapet. Speciellt som brödraskapet verkar sitta på obehagligt mycket kunskap om kyrkans medlemmar.
Även om de flesta som spelar Saga ägnar sig åt ”vanligt, hederligt äventyrande” så kan det vara skönt att lämna de vindpinade bergen, hedarna och de djupa skogarna för att bege sig till stan för att ta del i lite palatsintriger. Det är ofta här man möter de svåraste motståndarna och de största utmaningarna. Arcaria är fullt av baroner, riddarordnar, hemliga sällskap, magiker och förbjudna sekter som kämpar om makten i ett mer eller mindre dolt krig. De flesta av maktens män, oberoende om de tillhör den världsliga makten eller kyrkan, har kunskapare i sin tjänst. Att låta en lönnmördare likvidera ens konkurrenter är en beprövad metod för att placera sig själv i maktens centrum. Här följer bakgrunden till vad som gett grogrund till ett stort antal konspirationer i Arcaria i allmänhet och Albion i synnerhet.
Maktkampen i Albion
Som de flesta som spelat Saga känner till så är Albion ett land uppdelat i ett antal län, som styrs av en baron vardera. I teorin är de dessa baroner som bestämmer vem som ska bli kung, men i praktiken så har Albions tron oftast ärvts från far till son. Det hindrar inte att flera av dagens baroner känner att de har rätt till kungamakten. De försöker även ständigt befästa och öka sin makt, på sina grannars bekostnad. Just nu är det baron Wictred av Bannok som öppet utmanar kungamakten, i mer eller mindre hemlig allians med några av de andra baronerna. Men ett flertal av de andra baronerna skulle gärna ta kung Breannons plats på tronen, om tillfälle gavs.
Inte bara adeln, utan även andra grupper kämpar i Albion för att tillskansa sig så mycket makt som möjligt. Som kyrkan och dess ordnar, mer om det längre fram.
På kontinenten är andra furstar är intresserade av att öka sin makt i Albion, främst kung Ronald ”den galne” av Arlac som anser sig ha rätt till tronen på grund av ett avlägset släktskap till kung Radborn som dog år 1108 EP av sviterna från de skador han ådrog sig vid slaget vid Camlonn. Kung Ronald har sänt lönnmördare både till Cumbran för att mörda Breannon, och till Bannok för att göra sig av med sin konkurrent Baron Wictred, och albiska kunskapare har skickat rapporter om att Arlac bygger en stor flotta. Plötsligt har baronen och kungen fått en gemensam fiende.
Även andra länder på kontinenten har intresse av vad som händer i Albion, och har skickat kunskapare dit. Och Pannonska Imperiet har redan en spionorganisation på plats, eftersom kyrkan lyder kejsaren, inte lokala kungar.
Norogs återkomst
De senaste hundra åren har norogfolken sakta män säkert åter börjat hota människornas riken, i norr, i öster, och, som det ryktas, även i det fjärran söder. I Albion har de gjort räder långt i söder, på helt oväntade platser. Kan det vara så att det till och med finns människor som allierat sig med dem för egen vinning? Även furstar? Det sägs även att norogmagiker kan få sig själva och andra byta skepnad, så att de kan tas för människor.
Om det är sant har de sannolikt redan etablerat baser i människornas länder, och kunskapare från norog vandrar på gatorna. Att norog samtidigt gjort djärva räder långt in Albion andra länder, för att sedan försvinna spårlöst gör knappast att människorna kan sova lugnt om nätterna. Andra rykten gör gällande att norogfurstarna har allierat sig med Zargor Khan i Mizadhir, vilket är en fruktansvärd tanke. Det talas även om en ny fiende, som skulle drivit norogfolken in i männskornas värld.
Spiriti Illuminati och dess ordnar.
Sedan det stora kriget mot norogfolket för tvåhundra år sedan har kyrkan, Spiriti Illuminati, och Pannonska imperiet varit på allvarlig reträtt. När man förlorat sin militära makt så försvann möjligheten att att återerövra de förlorade kungarikena i imperiets utkanter, och det har varit nagel i ögat på kejsarna sedan dess. Att lägga sig under dem igen med militärt våld är inte något man längre mäktar med, men kan man sätta kyrkovänliga regenter på de olika tronerna så är mycket vunnit. De senaste åren har kyrkan aktivt ökat sin närvaro i Albion genom att bygga kloster och borgar på donerad mark, och fler och fler ordnar har etablerat sig i riket. Visserligen anses kung Breannon vara en hjälte sedan det senaste kriget, men delar av kyrkan skulle gärna se att han ersattes en mindre självständigt kung. Samtidigt fruktar man att en annan kung inte skulle vara stark nog att stå emot hotet från norog och den ökande närvaron av svartkonstnärer.
Hur det än går så skulle det inte vara den första gången som en kung störtas av kyrkan. Minns att år 880 EP greps kung Dorlan och fördes till klostret St. Ascelin där han brändes på bål för att ha ägnat sig åt djävulsdyrkan. Och även om det fanns bevis för det den gången, så betyder det inte att vissa personer i delar av kyrkan inte skulle undanhålla sig att fabricera bevis om det gynnade deras sak. Hot om att överlämnas till inkvisitionen har övertygat många hårda män att de bör göra som kyrkan säger.
Även inom kyrkan så pågår ett underjordiskt kallt krig. De olika munk- och tempelriddarordnarna både samarbetar och konspirerar mot varandra. De som kan tillsätta flest biskopar kan i sin tur tillsätta ärkebiskopar och kardinaler, och i förlängningen även tillsätta nästa kejsare från det egna ledet. Det är dock sällan de här konspirationerna övergår i rena våldshandlingar, man arbetar med mer subtila metoder.
Utöver det är kyrkan kluven mellan de mer pragmatiska prästerna som söker verklig makt och rikedom i den här världen, och de som vill leda kyrkan i en mer andlig väg, som Perfecti. Starka krafter, som många inom Rigarditerna, arbetar för att de senare ska förklaras som kättare. Om det skulle inträffa är risken för en splittring inom kyrkan med ett blodigt religionskrig till följd över hela Arcaria överhängande.
Handelshusens krig
De senaste hundra åren har en ny makt dykt upp, de stora handelshusen. I Albion är de främst synliga i hamnstaden Findon, som de i praktiken styr. Men de finns även representerade i alla större städer i landet. De mäktigaste handelshusen i Arcaria har sitt ursprung i Tarroc, och har egna arméer och flottor som skyddar deras intressen. Givetvis har de även ett stort antal kunskapare i sin sold, och en del har även anställt magiker. I själva Tarroc har det dock aldrig blivit direkta strider mellan huset, och det mesta löses vid förhandlingsbordet. Men utomlands så gäller andra regler. Här infiltrerar man gärna varandras organisationer, lönnmördar nyckerpersoner, och kapar varandras fartyg. En del mindre handelshus är snarare brottssyndikat eller pirater, där handeln mer är en bisak.
I och med sin ökade ekonomiska styrka så får även handelshusen mer och mer politisk makt. Visserligen är de flesta handelsmän fortfarande ofrälse, men man kan utöva makt indirekt via adelsmän man lånat ut pengar till, utpressning av nyckelpersoner, eller direkt genom att köpa sig titlar av mindre nogräknade furstar. Dessutom finns det fler städer med fribrev – som Findon – vilka styrs direkt av handelshusen i de flesta riken i Arcadia. I söder, i Khamad och Seyadh, är dessutom köpmännen mer aktade, och tar del av rikernas styre. Där sker all maktfördelning via olika slags palatsintriger.
Magikonventen och svartkonstnärerna.
Sedan Zargor Khan tog över makten i Mizadhir i söder (efter att ha mördat sin far), så har riket än en gång blivit expansivt och hotat sina grannar. Detta magikernas rike har invaderat Castoria, och även upprepade gånger attackerat Khamad. Men Zargor Khan har inte nöjt sig med detta, de senaste åren har både kyrkans inkvisition och magikonventeten i Albion uppmärksammat att svartkonstnärer från Mizadhir dykt upp över hela den kända världen, ofta som hovmagiker åt mindre nogräknade furstar. En av dem lär vara baron Wictred av Bannok.
Det här har, dock endast i Albion, lett till att kyrkan och magikonventeten inlett ett försiktigt samarbete för att möta det nya hotet. Magikerna fruktar att det redan kan finnas svartkonstnärer som har infiltrerat konventen, vilket i sin tur kan leda till att de mer hårdföra inom kyrkan får casus belli, en ursäkt att en gång för alltid radera ut alla magiker från jordens yta i ett heligt krig. Kyrkan å andra sidan har ett liknade problem med svartkonstnärer och djävulsdyrkare inom de egna leden, vilka de kan behöva hjälp att förgöra. Det verkar som om kyrkans män har lättare att förledas av Shaitans locktoner, och oproportionerligt många shaitansdyrkare har varit präster, munkar, nunnor eller tillhört en riddarorden. Ingen vet hur långt upp i kyrkans hierarki den här smittan sprider sig.
Den orden som är mest pragmatisk i sin syn på magiker är St. Hocratius Brödraskap, som nästan är en spionorganisation i modern mening. Dess ledare ser sig som en intellektuell elit, som står över den ”dumma massan”, och i den ingår även många inom kyrkan. I jakten på kyrkans fiender har man valt att rekrytera folk av de mest skilda slag, till och med personer som av andra inom kyrkan skulle betrakta som kättare. Det enda som är viktigt är att det är unika personer med användbara egenskaper. De behöver inte ens vara människor. Tron i sig är inte det viktiga, utan om de är lojala mot ordern. Det här gör naturligtvis att många inom kyrkan både fruktar och hatar brödraskapet. Speciellt som brödraskapet verkar sitta på obehagligt mycket kunskap om kyrkans medlemmar.
Friday, January 04, 2008
Saga Trudvang snart klart.
Vi är inne i sista layoutfasen för Saga Trudvang, konversionsrelgerna som gör att man kan spela i Riotminds kampanj Trudnvang med Sagas regler... förhoppningsvis blir det klart inom kort. Så här kommer i alla fall omslaget se ut!
Tuesday, September 18, 2007
SAGA på Stockholms Spelkonvent
Vi kommer naturligtvis befinna oss på Stockholm Spelkonvent den 21-23 september med en liten butik där ni kan köpa grundbok och spelledarskärm till ett rabatterat pris. Vi kommer också köra drop in-spel för intresserade. Just nu filar jag på ett litet scenario, som förhoppningsvis ska vara klart till konventets början.
Mer information om Stockholm Spelkonvent finner du här:
http://stockholm.spelkonvent.se/
Friday, August 17, 2007
Blogg för SagaGames
Det har uppkommit önskemål för en blogg som tar upp allt SagaGames sysslar med, inte bara Saga. Och vi är lyhörda för önskemål. Så den bloggen hittar ni HÄR!
http://sagagames.wordpress.com/
http://sagagames.wordpress.com/
Wednesday, June 13, 2007
Saker på gång...
Snart är det dags att börja skicka lite tillbehör till Saga på tryck. Det första som går iväg är en spelledarskärm, följt av (till sensommaren eller tidig höst) en spelldarbok, med konkreta tips för att bli en bättre spelledare och ett antal äventyr. Som det ser ut nu kommer boken bli i samma format som regelboken, ca 120 sidor, men med mjukpärm.
Subscribe to:
Posts (Atom)
